GLIDER ÖVER TILL FARMOR

Jag var inte kapabel till att va rädd om mig själv, för jag visste inte hur man var det. Jag försökte lära mig genom att titta på mina vänner, men det gick ändå fel i slutändan. Det kändes många gånger som om jag gick i gyttjan vid sidan om den väg där mina vänner gick på asfalt. Vad var det för fel på mig? Kanske för att hela min kropp skrek gör det inte och jag gjorde det ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0